En helg i Betlehem

Marhaba!

Det är fascinerande att se hur svårt det är att formulera sig efter en vecka. Det blir inte färre och färre intryck för varje dag. Visserligen börjar vi hitta och vi börjar lära oss arabiska fraser men det är fortfarande så många intryck som vi tar in varje dag. De första dagarna handlade allt om gamla staden med närheten till några av de mest heligaste platserna på jorden och gatuförsäljarna som ropar "Hej, är du från Sverige?" efter en, nu handlar det om flyktingläger, muren och vattenbrist.

Nu har vi varit hemma ett par timmar efter en fantastisk helg hos en palestinsk familj i Betlehem. Klassen fick åka i grupper om två eller tre, hem till en palestinsk värdfamilj under knappt ett dygn. Detta besök har givit mycket mer kunskap och insikt i hur palestinierna lever. Under lördagskvällen fick jag höra rörande berättelser om vattenbristen, om hur de förlorat sina ID-handlingar och hur besvärligt det är att gå genom checkpoints.

I alla dessa motgångar finns det en glädje och gästvänlighet hos palestinierna. När jag satt med familjen och kollade på arabisk tv, som rapporterade läget i Egypten, ställde jag frågan om en liknande situation skulle kunna sprida sig till Palestina. Då skrattade pappan och skojade om att "de inte hade någon regering att göra uppror mot och om de hade en regering att göra uppror mot så skulle den efterträdande vara minst lika illa. Dessutom skulle israelerna döda alla som försökte göra uppror!" tillade han med ett skratt. Kanske måste de vara glada och skratta åt hemskheterna för att de ska kunna uthärda situationen.

Tänk så lärorik en skolvecka kan vara! Varför undervisas vi i en skolbänk när vi kan lära oss genom att se hur det fungerar framför oss?

Ma salaam
Theodor