torsdag 3 februari 2011

Haifa

Dagens resa gick till Haifa, vilket innebar en bussresa genom största delen av Israel. På vägen fick vi se hur Israel verkligen ser ut. Måste redan nu säga att jag verkligen chockades över hur fattigt landet är. Jag har alltid trott på den israeliska propagandan kring landets rikedom och framför allt hur det skiljer sig från övriga länder i mellanöstern. Fakta hävdar att Israel har ett BNP/capita värde som är mångfaldigt större jämfört med grannstater. Uppenbarligen är de militära kostnaderna höga för om man ser på husen märks det att israelerna inte har pengar i överflöd. Det är rikare än Egypten och Jordanien men skillnaden är inte som "en oas i en öken" vilket jag hört förklaras förut.

Vi åkte till en kibbutz, alltså det socialistiska jordbrukskollektiv som var grunden till staten Israels bildande. Genom dessa jordbruk startade den judiska invandringen och de la också grunden för israelisk ekonomi mellan 40-60-talen. Världens förändring har fått dessa forna jordbruk att finna nya ekonomiska möjligheter. De har anpassats till den rådande kapitalistiska omvärlden och idag driver de funpark/disco på den kibbutzen  vi besökte. Mannen som guidade oss var väldigt stolt över att ha varit en del av det socialistiska experimentet. Han var den tredje generationen som bodde på samma mark, en mark som enligt honom hade varit tom innan kibbutzens uppståndelse. Vår palestinske busschaufför hade dock en annan uppfattning...

Lika stolt visade guiden oss de vapen som hade samlats nere i en betongbyggnad, vapen som använts för att fördriva palestinier. Enligt honom var det palestiniernas fel att konflikten uppstått och det var framför allt arabernas dumhet som var skälet. Judar hade en odiskuterbar rätt till landet och araber var "tyvärr inte tillräckligt smarta för att undvika eget lidande", "de [palestinierna] har haft många chanser att bringa fred men vägrat".

Busschauffören avslutade med att försöka starta en debatt med guiden om huruvida det var möjligt för palestinier att på samma sätt starta jordbrukskollektiv idag. Responsen var att palestinier inte borde slåss utan försöka ta en diskussion om frågan istället... Det är inte första gången jag möter israeler som flyr undan i ursäkter om staten och dess aktiviteter, och det påverkar hur en eventuell fred kan utarbetas.

Peter

5 kommentarer:

  1. Förvånar mig att du tycker det ser fattigt ut. Jag måste också ha gått på bilden av Israel som ett mycket rikt och välmående land, men militärkostnaderna "suger" säkert, precis som de gjorde i "gamla Sovjet". Ja kibbutzerna har tydligen anpassat sig till "nya tider":)

    SvaraRadera
  2. Intressanta kommentarer Peter. Men tänk på att ha en objektiv inställning till det man får höra, se, känna och smaka. Att ifrånsätta sina subjektiva meningar ger ett annat inslag i alla möten och upptäckter. Jag syftar på det du skriver om hans sätt att säga haft många chanser att bringa fred men vägrat. Ser man på fredsförhandlingarna te x de som drevs av Clinton har de facto Palestinierna (läs Yasser Arafat) satt käppar i hjulet.

    Hoppas du har det bra och ta hand om dig lillebror!

    //Mikke

    SvaraRadera
  3. Objektiv granskning är det viktigast du kan få med dig därifrån, fortsätt din resa, ge aldrig upp, granska upplev och njut av varje sekund, ögönblick
    och tillfälle.
    I Kairo sker stora saker i dag, du är nära där, minns det.
    Jag glömmer sent Bandar Shapur 78.
    Solgubben.

    SvaraRadera
  4. Väldigt intressant att du förstår hur Palestinierna Egentligen har det. Sedan2:a världskriget har judarna fått omvärldens sympatier och palestinierna glömdes bort helt. Israel (eller rättare sagt, sionismen) är en mycket negativ ideologi som tvingade tusentals lyckliga palsetinier ut ur deras land 1948. De hade sina egna hus, sitt land, sitt jordbruk. Men när sionismen grundades rasade palestiniernas värld samman. Palestinierna trodde att de skulle återvända till landet inom ett par veckor, och nu har det gått mer än 60 år. Vissa palestinska flyktingar har kvar sina nycklar till sina hem i Palestina (som förmodligen inte alls är kvar idag). Judarna har USA och flera av världens länder på sin sida. Vem har palestinierna på sin sida? Våga stå för fred och rättvisa. Hjälp palsestinierna och våga kritisera sionismen.

    SvaraRadera
  5. Judar är så otroligt framgångrika idag. De är skådespleare. Läkare. Advokater m.m. En massa judar har en betydande roll i Hollywood. De är uppskattade där. Ben stiller (en av hollywoods mest kända skådespelare - Jude) Adam sandler, Steven Spielberg, Natalie Portman m.m. Sluta tyck synd om dem. De har det bra. De är INTE förföljda. Tyck synd om palestinierna som är förtryckta. Palestinierna i Palestina kan knappt röra sig i landet. De har knappt några rättigheter. De lever ett jävligt liv. De behandlas som smutsiga varelser. Vad har vi egentligen lärt oss av 2:a världskriget? Att inte gasa folk, men att göra allt annat hemskt som hände då? Öppna era ögon gott folk. Face the truth. Välj inte Israels sida, välj inte vapen, välj inte sionismen.

    SvaraRadera