Kontraster

Marhaba!
Charlotte som skriver. Vi har varit i "the holy land" i nio dagar nu och tiden bara rinner iväg. Som Peter och Theodor nämnt så har vi gjort mycket, sett mycket, hört mycket och framför allt, fått väldigt mycket nya intryck. Vart vi än går, vad vi än ser, vad vi än hör- allt tar vi in.

Jag hade en annan bild av Jerusalem och Västbanken innan jag åkte hit och fick världens chock när jag var på plats insåg att min bild inte riktigt stämde med verkligheten. Jag visste inte att gamla staden i Jerusalem är indelat i 4 olika delar,en judisk, en muslimsk, en kristen och en armensk. Alla delar skiljer sig mycket från varandra men den största skillnaden är mellan det judiska kvarteret och det muslimska kvarteret. Det är som att vara i två olika länder.

I det arabiska kvarteret är det marknader överallt, husen är slitna, det ligger sopor på marken och det kryllar av folk. Bemötandet av människorna där är varmt och välkomnande, säger man något på arabiska skiner deras ansikten upp som solar. I det judiska kvarteret är alla hus moderna och västerländskt inspirerade, de ser alla likadana ut och är rätt opersonliga. På marken finns inga sopor och istället för marknaderna (som i det muslimska kvarteret) är det här, affärer, caféer och restauranger. Människorna är inte speciellt tillmötesgående och struntar i princip i oss turister.

Det är svårt att ge en bild, men ni förstår nog vad jag menar med att det är olika. Tror inte att jag hade tänkt riktigt på hur det skulle se ut men jag var verkligen inte förberedd på att det skulle synas så väl vad som var palestinskt och vad som var israeliskt.  Kontrasterna mellan de som har det bra ställt och inte kom som en chock.

Värst var nog ändå västbanken. Jag hade föreställt mig muren som ungefär lika hög som Berlinmuren, till mitt förtret var den här var dubbelt så hög med taggtråd längst upp. Jag hade föreställt mig att Betlehem såg ut ungefär som bilderna i min barnbibel, små stenhus med palmer utanför, ingen riktig ”stad” utan mer en mysig by. Det stämde inte riktigt. Betlehem bestod tillmestadels av rätt slitna hus, skräp på marken och mycket folk. Det såg fattigt ut helt enkelt. Det kändes så dumt att gå runt där med en kamera, mobil, ipod och pengar som de inte ens tjänar på ett år i fickan. Allt är så sjukt orättvist.

Innan vi åkte hit var jag mest orolig för självmordsbombare ( åh så fördomsfullt av mig, jag veeet). Efter att ha varit här ett par dagar och ha sett israeliska militärer i varje gathörn med automatvapen så har rädslan för självmordsbombare istället flyttats över till israeliska soldater. Nu känns det mest tryggt i de Palestinska områderna i stan. Det är inte bara bland palestinier som israelerna sprider rädsla. Rätt intressant.


Jag skulle vilja skriva om allt vi gör här men det inlägget skulle ta flera timmar att läsa. Vi kanske borde skrivit ett blogginlägg för varje dag där vi förklarar vad vi har gjort under dagen, men eftersom att ingen av oss har med oss någon dator har det blivit lite svårt.

Jag kan inte lova någonting men jag kanske skriver ett till inlägg ikväll eller imorgon och berättar mer vad vi gjort.

Ps.Hej mamma, Emma och Fredrik jag saknar er! hihi Ds.

/C